fredag 9 augusti 2013

Spegel, spegel på väggen där...

Okej... Det här blir ett inlägg med mer funderingar och mindre trädgård, men ändå bloggrelaterat. Jag har ju varit lite av och på med mitt bloggande av olika anledningar. En anledning till att vara på är att det så klart är väldigt roligt. En anledning att vara av är att det är en lite skum värld kring hela bloggandet kan jag tycka, där man stundtals kan undra varför man håller på med det och för vem. För sig själv eller någon annan? Jag vet att flera av er kommer svara att man gör det för sin egen skull, så klart. Men är det verkligen så enkelt? Om ingen läste det man skrev, skulle man ändå fortsätta blogga?

Jag följer ett fåtal bloggar som inte är av trädgårdskaraktär, utan mer handlar om mode och glamour. Jag kan inte låta bli att fascineras samtidigt som jag tycker att det är sorgligt och lite provocerande. Jag vet att många bloggar drivs som företag och därför så klart har en viss typ av inlägg. Men ändå. Vad är det för värld som visas upp? Sedan är det den där biten med kommentarsfältet. Vad får man egentligen skriva där? Är det bara superlativ som får användas? Är det "näthat" annars?

Jag läser bland annat periodvis en blogg om en trettioårig trebarnsmamma med opererade bröst och ständiga "dagens outfit" där hon är mer avklädd än påklädd. Visst, jag är själv 40 år och därmed säkert kärring för en del, men jag skulle så gärna vilja skriva i en kommentar att hon är så fantastiskt mycket finare påklädd. Där shortsen faktiskt slutar lite längre ner än troskanten. Men jag avstår från att skriva det för det är så klart inte den typen av kommentarer som uppskattas.

En annan blogg där åttaåriga dottern sitter och målar naglarna med en kompis och framför dem kan jag räkna till sjuttio (ja 70!) olika nagellack som dottern bland annat har fått köpa i Thailand! Helt hysteriskt enligt mig men det kan man ju inte heller skriva i en kommentar. Ingen behöver 70 nagellack...

En annan stor så kallad feel good blogg där bloggaren ibland poserar i den ena kreationen värre än den andra blandat med väldigt smakfulla kläder. Jag hon är väl så klart sponsrad (eller har någon form av avtal med butiken/leverantören) med flera av kläderna men i kommentarerna är det bara " åh vad vackert" osv fast jag är övertygad om att många inte tycker det egentligen. Har man dem kläderna kanske man får hennes lyckliga liv...

Jag man kan väl kanske undra vad jag egentligen ville med det här inlägget. Skriva av mig kanske... Tanken slog mig också när Marina häromdagen undrade om alla utom hon själv har frodiga, blomrika rabatter nu i augusti. Nej det har så klart inte alla. Även om det kan se ut så. Jag visar också rabatter fulla av blommor. Men så ser det inte ut överallt. I en blogg väljer man vad man vill visa. Men blir det så bra? Att mest visa det lyckade och vackra? Jag gör som de flesta andra eftersom jag tror att det är det ni vill se. Det som är fint. Jag inbillar mig att det kan vara inspirerande för andra. Men ändå. Det är en sanning med modifikation. Jag har inte helt bestämt mig om jag vill vara en fortsatt del av den världen eller inte. Vi får väl se...



12 kommentarer:

  1. 1: Helt okej att använda mig ;)
    2: jag vill verkligen träffa dig live! Jag tror att vi skulle ha så mycket att prata om :)

    Det är mycket intressanta ämne/bitar du tar upp. Jag följer ett par träningsbloggar för att jag tycker det är ett bra sätt att få inspiration och tips om bra pass och övningar. Den ena får jag dock skumläsa ganska rejält annars blir jag lätt irriterad. Samtidigt så vet jag att hon är sponsrad så det finns ju en anledning till att det nämns märken hit och märken dit hela tiden. De ständiga bar-mage-med rutor-bilderna försöker jag att inte bry mig om. Vi har olika behov och sätt att tänka. Hon tror nog att fler förstår att hennes träningspass och övningstips är bra om hon hela tiden visar sin rutiga mage. Jaja, jag väljer själv vad jag läser.

    Jag hoppas verkligen att du fortsätter blogga. Jag blir inspirerad av det du skriver och dina bilder. Jag vet att de flesta oftast visar det som är fint just nu och att alla har "fulhörn". Fulhörnen är väl inte det som inspirerar läsaren mest kanske så därför visas de inte så ofta.

    Världen är skev vare sig vi bloggar om det eller ej.

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Brukar inte kommentera, men nu gör jag det. Först och främst, följ bara bloggar som ger dig inspiration och positiv energi.

    Jag följer din blogg av just den anledningen. Det har varit oerhört inspirerande att följa dina senaste inlägg om före och efter.

    Tack!

    SvaraRadera
  3. Nu skall jag göra precis det du säger att ingen gör. Kommentera negativt. Jag själv blir så trött på att folk läser in så mycket i bloggar och instagram och Facebook. Det är ett socialt medium. Jag använder det för att bli road, precis som när jag väljer att läsa en bok eller titta på en film. Jag själv skriver i min blogg när jag lyckats knäppa foton som inspirerar mig. Jag läser andras bloggar med lust. Jag vill se vackra bilder. Vill jag se elände sätter jag på aktuellt eller öppnar en dagstidning. Jag tycker inte det handlar om att försköna en verklighet utan att sprida energi man har inom sig och vill dela med sig av. Varför göra det mer komplicerat än det är? Massor av idéer och ny kunskap får man via bloggar. I like it!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för dina synpunkter!

      Om det var så negativt vet jag väl inte:-)Visst kommenterar folk negativt på bloggar. Jag har nog dock inte sett det på trädgårdsbloggar. Jag menar mer att det ändå inte verkar vara riktigt okej att skriva vad man tänker och tycker i en kommentar. Jag brukar roa mig med att läsa just kommentarerna i vissa bloggar. De är många gånger mer underhållande än själva inlägget! Man kan dock vara säker på att om någon skriver något kritiskt går alltid någon annan på den personen. Intressant!

      Det kan mycket väl vara som du säger; att jag krånglar till det. Gör det mer komplicerat än vad det är. Jag är nog ganska grubblandes och funderandes av mig, så det är troligt. Vissa gillar att lägga ut sin lunch på facebook, eller en lycklig stund med sina barn. Jag trädgårdsbloggar. Jag ska inte kasta sten i glashus. Jag inspireras också av bloggar. Man jag fascineras också. Och retar upp mig ibland. Men det får ju stå för mig.

      kram louise

      Radera
  4. Jag läser bara trädgårdsbloggar för det ger mig utbyte.
    Jag lär mig saker, ser saker som jag gillar och får idéer om hur jag själv kan göra.
    Ibland kan det vara saker man själv har funderat över och man kan få svar i en kommentar.

    En vän till mig kollar alltid en speciell blogg om en kvinnas liv med barn o make.
    Hon är känd (för vad vet jag egentligen inte för enligt mig har hon aldrig uträttat något av värde, utan gift sig rikt).
    Jag blev nyfiken o tittade in där, men jag blev helt förskräckt av, ja inte hennes blogg, utan kommentarerna som flödade in med det ena superlativet efter det andra plus lite konstigt "fjortis" språk fast jag förstod att det var vuxna kvinnor som skrev dessa kommentarer.
    Puh, aldrig mer.

    Jag skulle sakna dig Hallontrollet väldigt mycket om du slutade blogga.

    Kram Britt

    SvaraRadera
  5. Jag blir mest nyfiken på varför du läser bloggar med hemska outfits, nagellackande åttaåringar om det inte ger dig något? Jag älskar att läsa trädgårdsbloggar som ger mig inspiration, ofta mer än vad jag får från tidningar. Älskar snyggt foto dessutom och ser det som en konstform. Går igång på vackra växtkombos. Fula hörninlägg kan också vara roligt emellanåt. Jag skulle aldrig följa bloggar som irriterar mig. Har inte tid för det och irritationen är bara negativt brus. Möter man tillräckligt av ändå. Jag bloggar av olika anledningar. Det utvecklar mitt fotande, dagboksanteckningar som är superkul att gå tillbaka och läsa, alla underbara människor och nya vänner som jag faktiskt har fått...både på nätet men sen också i verkligheten.

    Om jag läser ett inlägg på någon av bloggarna jag följer där jag inte känner att jag gillar te x bilden eller växten så kommenterar jag inte. Skulle aldrig falla mig in och skriva snyggt om jag inte tyckte det men jag skulle heller aldrig skriva att det är fult...varför skulle jag det...och vem är jag att äga rätten till vad som är snyggt och fullt? Det är ju i betraktarens ögon och gillar bloggaren det så är det underbart för henne/honom.
    Kram Hélena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Hélena!

      Jag förstår nog vad du menar. Det skulle ju bara vara att låta bli de där bloggarna. Men det är ju också så att en del inlägg är fantastiskt inspirerande. Kanske inte just bloggen med åttaåringen, den har jag givit upp.

      Det jag mer ville få fram är nog hur man kommenterar. Alla har givetvis olika smak, det förstår jag också. Det jag tycker är anskrämligt är säkert vackert i någons ögon. Men du skriver också att är det något du inte gillar så kommenterar du inte. Det är inte där mina tveksamheter finns. Det förstår jag. Jag syftar mer till den konstruktiva "kritiken". Jag vill egentligen inte ens kalla det kritik. Kanske har inte bloggaren bett om det och det är därför man inte skriver vad man tycker. Jag ser ingen vits med en massa negativa eller kränkande kommentarer, men jag ser ett värde i kommentarer som kan leda framåt och inte bara vara i superlativform.

      Men det kanske är jag som tänker fel eller bakvänt. Det var lite därför jag gjorde det här inlägget. För att få höra era tankar och kanske själv lära mig att tänka annorlunda genom det. Jag sitter inte på sanningen:-)

      kram louise

      Radera
    2. Fast jag tror att den konstruktiva kritiken kommer när man ställer från kring vad läsarna tycker. Jag har fått jättebra kommentarer om projekt, kommentarer som ibland ifrågasätter mina idéer. Fast då har jag ställt frågan och jag är beredd på att få olika syn, feedback, konstruktiv kritik. Läsarna vet att det är okej och att jag inte tar illa upp. Det skrivna ordet kan lätt misstolkas, speciellt om man inte känner varann, och om jag ger konstruktiv "kritik" till någon som inte bett om det är jag rädd för att det kan misstolkas. Att det sårar och skrämmer istället för att det leder framåt. Jag förstår hur du tänker och skulle jag vilja ge en sån kommentar till någon som jag inte känner skulle jag nog fråga om de vill ha ett tips och sen kommentera. Alla är vi så olika när det kommer till feedback, jag tar sällan illa vid mig...har sju bröder... :-) men jag har vänner som lätt kan tolka konstruktiv "kritik" fel och bli sårade.
      Kram Hélena

      Radera
  6. Glömde...jag tycker om att skriva, att formulera mina tankar och att blogga är en rolig form att författa i. Någon bok kommer jag aldrig kunna ge ut men att få skriva av sig emellanåt är underbart!
    Kram igen!
    Hélena

    SvaraRadera
  7. Intressanta åsikter och mycket att fundera på!
    Hittills har jag bara haft trevliga erfarenheter av att blogga.
    Bloggandet har öppnat mina ögon (och kamera) för sånt, som jag inte hade lagt märke till förut. Och det är ett sätt att kunna titta tillbaka på hur det var året innan och kanske tidigare.
    Och din blogg har gett mycket inspiration, inte minst! Speciellt dina senaste inlägg om hur din trädgård utvecklats...
    Sen har jag fått några speciellt goda bloggvänner, som jag håller kontakt med via mail också.
    Så hittills - bara positivt!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  8. Känner igen dina tankegångar. Men, att andra bara visar en "fasad" gör ju inte att den som bloggar om andra saker inte ska blogga om det.
    Det behövs andra bloggar också. :-)
    Själv har jag valt att bara skriva om de sk guldkanterna i livet. Det som gör att allt tråkigt/jobbigt/tungt blir lättar att leva med.
    För självklart finns det också. Men - ofta när det är mindre bra, är andra inblandade som man inte vill lämna ut. Då kanske man vill blogga helt anonymt.
    Personligen, så skulle jag troligen fyrdubbla mina läsare om jag skrev om allt som händer i mitt liv, men har valt att inte göra det. Av integritetsskäl.
    Jag skulle kunna få "reklam" för mitt företag, tex. men har valt att inte gå den vägen.
    Jag skulle kunna blogga en massa om politik och orättvisan i världen, men har valt att inte göra det. Just för att då blir det inte så "lättsamt" utan måste finnas tanke bakom och ett ställningstagande.
    Då försvinner själva lusten att skriva. :-)

    Själv läser jag massa bloggar just för att få inspiration, till trädgård och inredning. Andra läser jag för att det är som att läsa en bok, live. Och vissa ger jag upp ganska fort och tänker "Men jösses" :.)
    Kommenterar gör jag mer sällan.
    Huvudsaken är väl att man själv känner lust för att blogga?
    // Nina

    SvaraRadera
  9. Privat läser jag bara bloggar som ger mig energi tillbaka och där ligger trädgårdsbloggar i topp. Jag ger gärna tips om bloggaren efterfrågar det, men annars kommenterar jag bara när jag känner för det. Vad som är snyggt eller inte i en trädgård är ju så väldigt olika utifrån var och ens tycke och smak. :) Varför jag bloggar själv? För att det blir en dagbok över vår trädgård och för att det är kul att dela trädgårdsupplevelser med fler och kanske kunna inspirara någon som letar info kring olika trädgårdsprojekt.
    Kristina

    SvaraRadera