söndag 18 augusti 2013

End of Story



Ja, så blir det alltså. End of story som rubriken förtäljer. Bloggens avslut. Här och nu. Jag har ju till viss del dryftat mina tankar kring bloggandet med er här. Vad jag tänker kring att blogga, är det där jag vill lägga delar av min energi, har jag något mer att dela med mig av, att upprepa sig själv år efter år, vad man väljer att visa, hur man kommenterar; mina frågetecken har varit många. Under senaste månaden har jag till stor del visat sammanfattningar av projekt, lite före och efter, från början till slut. Medvetet eller omedvetet, men det är nog så att bloggen har sammanfattats lite för ett avslut.

Jag är ganska antingen eller, av eller på, det där med lagom är inte riktigt min melodi! Antigen bloggar jag eller så gör jag det inte. Något inlägg i månaden för att hålla liv i bloggen tilltalar inte mig. Kanske, kanske finns det någon gång en lust att blogga igen och då är det bara att börja. Dörren behöver inte stängas och låsas för gott.

Det har varit några roliga år här i trädgårdsbloggvärlden (vilket långt ord!) och jag är glad att jag hoppade på bloggandet och provade. Det känns som om jag har lärt känna en massa fina människor här även om jag såklart egentligen inte alls känner er. Men ni vet vad jag menar. Kanske korsas våra väger igen, i den här världen eller i verkliga livet. Jag finns kvar. Min trädgård också. Vill man nå mig finns jag kvar på mailen.

Kram på er alla och tack för mig!

måndag 12 augusti 2013

Lite blandat...

Jasmina och The President är en vacker kombination tycker jag. De lite yvigare rosengrenarna ovanför Jasmina tillhör en annan ros, Paul´s Himalayan musk. När jag köpte två av den sorten som skulle klättra i mina äppelträd fick jag med en tredje planta gratis från plantskolan eftersom den var knäckt ända nere vid roten. Eftersom jag inte visste om den skulle ta sig chansade jag på att knöla ner den bredvid Jasmina. Det blev bra för nu blommar de vid olika tidpunkter och medan Jasmina är rätt långsamväxande klättrar Paul´s Himalayan musk flera meter på en säsong. Kanske blir det trångt med tiden men den tiden det bekymret!

Vidjehortensian Annabelle. Bollarna blir bara större och större. Tålig, men kan lägga sig platt efter ett slagregn om den inte har något stöd.

Jag har en planta som är några år men denna är ny sedan våren. Mördarsniglarna passade på att festa i sig de flesta av bladen när den var helt nyplanterad men den har ju kommit igen!

 Valdemar är överblommad men ängen blommar på. Det har den gjort sedan i våras!

 Just här är det extra roligt att klippa gräset! Eller inte...

Knotiga stammar mot gatan. Apeln fanns här när vi flyttade hit och jag håller tummarna att den lever länge till även om stammarna verkar lite skadade av sin akrobatik! Köper man ett nytt träd vill man ju att det ska växa helt rakt, men när ett gammalt träd beter sig så här är det bara charmigt! Skumt...

Ni var några som undrade hur många rosor jag planterar tillsammans och jag planterar alltid bara en. Jag vet att det rekommenderas kring bland annat austinrosor att man ska sätta dem tre stycken i en liten triangel men så gör inte jag. Det blir för mycket pengar helt enkelt. Och som ni ser på både Lykkefund, Rosenholm och Valdemar så räcker det gott och väl med en!

söndag 11 augusti 2013

Att bygga en rosenbur och en rosenbåge

Ja vi fortsätter väl lite på rostemat när vi ändå håller på! I juli 2010 sjösattes "projekt rosenbur". Jag kan väl inte säga att jag var överdrivet delaktig i själva byggandet eftersom jag inte kan svetsa, men som tur är har jag en händig make! Buren byggdes på plats eftersom trädgården sluttar och den skulle stå stabilt och rakt. Järn till alla projekt köper vi direkt från ett järnvarulager i Laholm där vi bor. Där kan man stå och välja en bra stund bland alla olika dimensioner och former.

Buren är åttkantig och har kraftigare järn lodrätt. Det tog sin lilla stund att svetsa i hop den eftersom den är ganska stor och med många pinnar.

Klart! Gräset togs bort och rosen planterades efter att buren var färdig och det var faktiskt inte så klurigt att göra det i den ordningen. Vi ville inte ha rosen där från början med risk för att den skulle skadas under arbetets gång. Gräset hade man givetvis kunnat ta bort innan men nu blev det inte så...

 Ja den ser ju inte allt för mycket ut för världen i slutet av juli 2010.

 2011 var det lite mer fart i grönskan och buren började så sakta fyllas.

 Juli 2011.

 Juli 2012.

Juli 2013. Ja nu ser man knappt buren! Inte på sommaren i alla fall. Lykkefund verkar trivas i sin bur och jag är mer än nöjd! Har man en händig make eller är händig själv tror jag på att göra sina egna växtstöd. Många man köper är inte tillräckligt stora eller stabila och de kostar också ofantligt mycket. Visst kostar det även med järn, jag tror att materialet gick på runt 500 kr till buren.

Ett år efter rosenburen, alltså 2011 drog "projekt rosenbåge" i gång! Bågen svetsades på vår lugna gata precis utanför huset eftersom det var bästa underlaget att vara på. Jag tycker en massa och maken bygger! Fast här hjälpte jag i alla fall till att hålla en hel del, man behövde vara två för att få den rak.

 Det börjar likna något!

 På plats! Juni 2011.

På vänster sida växer Valdemar och på höger sida Ilse krohn superior. Den senare flyttades förra året och ersattes med en Valdemar för att få det lika. Vet inte hur jag tänkte från början...

 Maj 2012, ett knappt år efter rosenbågen kom på plats och Valdemar klättrar på bra.

Juli 2012.

 Tänk vad mycket som händer på ett år! Detta är 13 månader efter att rosenbågen kom på plats!

 Juli 2013. Alltså två år efter att rosenbågen kom dit. Jag fattar inte att det kan växa så fort!

Jag är supernöjd och älskar både min ros, min rosenbåge och min man som hjälper mig att förverkliga mina projekt!

Här ser man att även den Valdemar som sattes till höger förra året växer på bra. Förhoppningsvis möts rosorna redan nästa år.

För övrigt är jag en väldigt stolt mamma i dag! Min 10-åring, snart 11, har just i dag stått på toppen på Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Underbara unge! Jag som blir trött bara av en rejäl skogspromenad. På plan yta. Utan snö...

lördag 10 augusti 2013

Lite om rosor...

Jag tänkte försöka sammanfatta lite kring mina erfarenheter av rosorna i min trädgård. Jag har ett knappt 50-tal olika sorter och av vissa har jag flera av samma sort. Ovan syns austinrosen Harlow carr som jag tycker är en sötnos. Den har ganska små, lätta blommor och orkar därför bära upp sig bättre än många andra austinrosor.

Rose de Rescht har jag som stamros. Den växer galet mycket och jag är nästan rädd att den ska knäckas. Min klart härdigaste stamros. Den verkar helt opåverkad av våra vintrar. Blommar enormt rikligt i början av sommaren och kommer med ett andra flor nu. Doftar fantastiskt och med en ganska skarp färg. Det negativa skulle vara att plantan i slutet av sommaren får svartfläcksjuka.

Constance spry. Den vackraste austinrosen enligt många. Engångsblommande klätterros. Ganska ny hos mig och har vuxit till sig rejält den här sommaren.

 Samma ros...

Mary Rose. En ros att rekommendera! Klarar bra att hålla sina blommor upprätta och har inte frusit ner alls hos mig.

 Paul´s Himalayan musk. En söt klätterros med mängder av små fluffiga ljusrosa blommor.

Planterades förra året hos mig och har denna sommaren glatt svingat sig upp i äppelträdet. Vill man ha en bra trädklättrare som inte är en honungsros är denna bra.

Alchymist. Ja vad ska man säga. Underbar tycker jag! Varierar mellan rosa och aprikos blommor och blommar rejält i början av sommaren. Blir svarfläcksjuk hos mig senare under sommaren, men den är förlåten eftersom den är just underbar!

 Charles austin. Stora blommor åt det aprikosrosa hållet. Bär upp sig ganska bra.

Lykkefund. En av mina favoriter. Så klart. Hur skulle man kunna tycka något annat! Engångsblommande under några veckor, frisk, med en underbar doft och senare med små nypon. Köp om ni inte har en! Bered en rejäl plats åt damen, det behöver hon!

Crown princess Margarete. Blev väl årets ros förra året om jag inte minns fel. Jag är lite dubbel till hennes skönhet. Blommorna är vackra men det är en ganska spretig ros hos mig och jag har fler än en av dem. De slänger sig åt alla håll. Blommorna nickar oftast också något.

En favorit. Wisley 2008. Fryser ner rejält men blommar fantastiskt ändå. Nästan helt frisk, kan får något blad längst ner med svartfläcksjuka. Ganska upprättväxande men vissa blommor nickar lite. Vid kraftig blåst knäcks en del blommor från den. Vill kanske står lite mer skyddat än hos mig.

En annan favorit som lätt konkurrerar ut Crown princess Margarete är den här skönheten; Lady of Shalott. Stabil, håller sina blommor bra och frisk.

 Jasmina. En klätterros som har tagit lite tid på sig men som helt klart är odlingsvärd.

 Jasmina igen... Växer med en blålila klematis hos mig och de är ett vackert par.

En av de finaste! Leonardo da Vinci. En av mina första rosor och jag tror att den också har blivit årets ros någon gång. Tyvärr utan doft och ibland lite svartfläcksjuk men så underbara blommor!

 Leonardo...

En stor klätterfavorit; Valdemar. Snabbväxande, engångsblommande under nästan en månad och frisk. Utan doft men vad gör det! Köp om ni inte har!

 Valdemar...

En annan småblommig klättrare som tar över när Lykkefund och Valdemar har blommat över, nämligen Rosenholm. Så fluffig och fin och med en rejäl växtkraft. Också doftlös... En favorit!

Den växer på alla bredder och höjder. Något år frös den ner ganska mycket men det tar den igen under säsongen.

Och slutligen, en av austins vackraste och bästa tycker jag; Queen of Sweden. Det är rosen som också finns i min header. Helt upprättväxande och med fantastiskt fin form på blomman. Inga slängiga grenar som knäcks eller blommor som hänger. Hade jag bara fått ha en austinros blir det där här donnan.

Några austinrosor som jag tycker är allt för veka och inte har visat här är Spirit of Freedom, William Morris och Eglantyne. Leander växer ganska dåligt hos mig och lika så The wedgewood rose, Tea Clipper och The generous Gardener. Princess Anne är helt okej även om det är en ganska lågväxande ros medan Winchester Cathedral är ganska klen fortfarande.

Vill man ha röda rosor som blommar länge och är friska rekommenderar jag HC Andersen. Det är den rosen jag har på framsidan och den första jag planterade. Jag har fem i rad med stäppsalvia emellan. Efter hand har jag dock kommit på att jag gillar rosa rosor bättre:).

En annan bra ros är Ghislaine de Feligonde med sina lite mindre gulvita blommor som blommar en stor del av sommaren och är kraftig och fin. Får lite svartfläcksjuka hos mig under sensommaren.

Astrid Lindgren är en söt ljusrosa ros som också är odlingsvärd. Stabil och ganska långblommande. Som häck gillar jag Stanwell Perpetual som växer lite ostyrigt och kan vara lite seg i starten med att komma upp i höjd men den doftar underbart och kräver minimal skötsel. Blommorna kan dock bli lite mosiga av för mycket regn. Precis som blommorna på Martin Frobisher, som annars är en ros jag älskar för dess blomrikedom och växtkraft. Den växer på egen rot och gillar våra vintrar! Två andra kanadensare som jag älskar är Therese Bugnet och Louise Bugnet, rosa respektive vit. Friska och lättskötta och blommar länge. Louise Bugnet har dessutom fantastiskt fina nypon om blommorna får sitta kvar.

Mme Boll är en fin gammaldags ros med underbar doft som blommar rikligt i början av sommaren och kommer med ett andra flor nu. Kan se lite skräpig ut efter blomningen.

Jag har några sorter till men de har jag inte direkt något att skriva om just nu. Sedan kan ju rosor så klart vara olika beroende på i vilken zon och i vilken jord de växer. Mina rosor får kogödsel på påse under våren och även lite annan gödning. I år blev det chrysan och benmjöl, lite blandat. Förra året fick de pelleterad hönsgödsel och speciell rosgödsel. Jag tror på att variera gödningen lite. Jag har lerjord hos mig men vid plantering brukar jag blanda upp jorden med antingen lite ko på påse eller rosjord beroende på vad jag har hemma. Rosor gillar vatten! Framförallt på våren när tjälen har gått ur marken och även under sommaren. Det är jorden och inte bladen som vill ha vatten, men ibland är jag lat och sätter vattenspridaren ändå.

När det gäller sjukdomar har jag givit upp att bekämpa dem. För skruttiga rosor tas bort, andra får bo kvar och man får bara acceptera dem. Jag har provat med Binab under några säsonger men upplever helt ärligt ingen större skillnad och det är ett dyrt preparat. Jag tror på att ge rosen så bra förutsättningar som möjligt för att om möjligt förebygga problem. Bra jord, gödning, sol och vatten.

Ja ha ja... Det blev kanske inte precis så lite om rosor...Hmm...

fredag 9 augusti 2013

Spegel, spegel på väggen där...

Okej... Det här blir ett inlägg med mer funderingar och mindre trädgård, men ändå bloggrelaterat. Jag har ju varit lite av och på med mitt bloggande av olika anledningar. En anledning till att vara på är att det så klart är väldigt roligt. En anledning att vara av är att det är en lite skum värld kring hela bloggandet kan jag tycka, där man stundtals kan undra varför man håller på med det och för vem. För sig själv eller någon annan? Jag vet att flera av er kommer svara att man gör det för sin egen skull, så klart. Men är det verkligen så enkelt? Om ingen läste det man skrev, skulle man ändå fortsätta blogga?

Jag följer ett fåtal bloggar som inte är av trädgårdskaraktär, utan mer handlar om mode och glamour. Jag kan inte låta bli att fascineras samtidigt som jag tycker att det är sorgligt och lite provocerande. Jag vet att många bloggar drivs som företag och därför så klart har en viss typ av inlägg. Men ändå. Vad är det för värld som visas upp? Sedan är det den där biten med kommentarsfältet. Vad får man egentligen skriva där? Är det bara superlativ som får användas? Är det "näthat" annars?

Jag läser bland annat periodvis en blogg om en trettioårig trebarnsmamma med opererade bröst och ständiga "dagens outfit" där hon är mer avklädd än påklädd. Visst, jag är själv 40 år och därmed säkert kärring för en del, men jag skulle så gärna vilja skriva i en kommentar att hon är så fantastiskt mycket finare påklädd. Där shortsen faktiskt slutar lite längre ner än troskanten. Men jag avstår från att skriva det för det är så klart inte den typen av kommentarer som uppskattas.

En annan blogg där åttaåriga dottern sitter och målar naglarna med en kompis och framför dem kan jag räkna till sjuttio (ja 70!) olika nagellack som dottern bland annat har fått köpa i Thailand! Helt hysteriskt enligt mig men det kan man ju inte heller skriva i en kommentar. Ingen behöver 70 nagellack...

En annan stor så kallad feel good blogg där bloggaren ibland poserar i den ena kreationen värre än den andra blandat med väldigt smakfulla kläder. Jag hon är väl så klart sponsrad (eller har någon form av avtal med butiken/leverantören) med flera av kläderna men i kommentarerna är det bara " åh vad vackert" osv fast jag är övertygad om att många inte tycker det egentligen. Har man dem kläderna kanske man får hennes lyckliga liv...

Jag man kan väl kanske undra vad jag egentligen ville med det här inlägget. Skriva av mig kanske... Tanken slog mig också när Marina häromdagen undrade om alla utom hon själv har frodiga, blomrika rabatter nu i augusti. Nej det har så klart inte alla. Även om det kan se ut så. Jag visar också rabatter fulla av blommor. Men så ser det inte ut överallt. I en blogg väljer man vad man vill visa. Men blir det så bra? Att mest visa det lyckade och vackra? Jag gör som de flesta andra eftersom jag tror att det är det ni vill se. Det som är fint. Jag inbillar mig att det kan vara inspirerande för andra. Men ändå. Det är en sanning med modifikation. Jag har inte helt bestämt mig om jag vill vara en fortsatt del av den världen eller inte. Vi får väl se...



torsdag 8 augusti 2013

En spaljé och lite vatten...

2009 gjorde händiga maken en spaljé som lite insynsskydd mot uteplatsen. Där planterades ett engelmannsvin, rosor och storklockor. Storklocka ska man kanske passa sig för om man inte vill ha den i hela trädgården sedan för den frösår sig hejdlöst!

Från uteplatsen ut mot gatan. Bakom "värmeljussaken" växer ju nu Rosenholm som ni kan se på andra bilder från sommaren.

2012 fick jag för mig att jag ville ha ett litet springvatten någonstans och såg platsen framför (eller bakom, hur man nu ser det...) spaljéen som den perfekta platsen! Smultron sattes som kant och tre tuvrör kom också på plats.

Här är mitt vatten lite mer klart och även tovsippa och fingerborgsblomma har kommit på plats.

Vattnet helt klart!

Sommar 2012.

Tuvrören har vuxit till sig liksom även smultron och rosor.

Fingerborgsblommor har man också överallt två år senare eftersom de blommar andra året efter att de har frösått sig.

Maj 2013. Tovsippan är användbar på många platser tycker jag.


Senare kommer rosorna. Den skarpt rosa är Laguna och den har funnits där tre år, Rosen bredvid är John Davis som planterades förra året. Från början fanns där två andra rosor men en dog vintern 2012 och en togs bort för att den var så sjuk.

Här syns också spikklubbegräset som köptes på växtmarknad i höstas.

Vy från gatan. Engalmannsvinet har tagit sig allt för stora friheter och jag har nu med vissa akrobatiska övningar hängt ut genom sovrumsfönstret på ovanvåningen och slitit ner allt det som växte på husväggen och drog sig upp mot taket. På ett tegelhus kunde det väl få växa där men inte på ett trähus. Nu är meningen att jag ska försöka hålla det på spaljén.

Jag kan gilla att det är lite mer skugga just här eftersom det inte finns så mycket av det i övriga trädgården. Skuggan håller sig precis utanför hörnet. Lykkefund som syns längre ner har såklart blommat över nu och det känns som hösten börjar göra lite intåg i trädgården. Just nu faller här tunga regndroppar från en mörk himmel och det mullrar lite grand. Jag slipper klippa gräset i dag med andra ord...