fredag 30 januari 2015

Vitt


Då var det dags för Blommig fredag igen och veckans tema är vitt! Min första tanke var att vitt är väl ingen färg jag har speciellt mycket av i trädgården? Om det är åldern eller vinterns fel att man glömmer alla färger man har där ute i trädgården låter jag vara osagt men som tur är har man ju sin lilla bildbank att gå tillbaka till. Och jag har tydligen en hel del vitt. Där ser man!

Överst har vi tovsippan som jag gillar för att den kommer tidigt, bilden är från mitten av maj. Den blommar ganska länge och ska man hitta något lite mindre smickrande att säga om tovsippan är det att bladen kan bli lite svarta senare på säsongen. Antagligen någon rolig svampsjukdom.



Nästa skönhet är buskpionen Rockii. En buskpion som hos mig inte tog så många år på sig att blomma och det är ju då en lämplig växt för en med min grad av tålamod. Viss väntan men riklig belöning!



Fler pioner på listan! Här en "vanlig" Festiva Maxima. Stora, tunga vita blommor en lång tid i juni.



En favorit! Rosen Lykkefund i sin bur där den hålls på plats. Buren är svetsad av maken och liknande kommer att finnas till försäljning. Jag tycker det är svårt att hitta stora växtstöd i butikerna. Till klematis och mindre starkväxande rosor finns det en hel del men det skulle inte Lykkefund nöja sig med!



Kanske lite fusk att ta med vipphortensian Vanille Fraise eftersom den blir rosa efterhand men här är den i alla fall vit. Lättskött växt som rekommenderas.



Avslutningsvis vidjehortensian Annabelle som får lysa upp i skuggan. Stora, fluffiga bollar som kan behöva lite stöd för att inte falla till marken efter ett regn. Gillas tyvärr av mördarsniglarna hos mig så man får hitta en plats där de inte härjar som värst.

fredag 23 januari 2015

Min favoritperenn


Jag tittar ofta igenom bidragen till Blommig fredag hos Hélena men jag har aldrig kommit mig för att själv vara med. Men, någon gång ska vara den första! Att jag då valde att vara med första gången när ett ooomöjligt tema presenterades vet jag inte vad jag ska säga om. Det är i alla fall nu favoritperennen ska gallras fram. Jag säger det igen. Omöjligt.

Om jag då måsta välja blir det i alla fall alunrot, eller heuchera som den egentligen heter. Jag älskar bladen som finns i alla möjliga färger. Jag lyckas bäst med de som går mot rött eller orange. Jag lyckas sämst med de riktigt ljusgröna, de försvinner under vintern. Även de vanliga gröna tycker jag är rätt bråkiga hos mig. De blir liksom aldrig riktigt frodiga. På bilden ovan samsas alunroten med en kaukasisk förgätmigej, Jack Frost.



Jag har alunrot på rätt många platser i trädgården. Här framför häcken under magnolian.



Den röda färgen tycker jag konstigt nog passar till det mesta. Till och med till rosa rosor som jag har på många ställen i trädgården.



Jag kan inte låta bli att fuska lite. Jag är ju egentligen mer "blommig" än "bladig" tror jag även om jag mer och mer fattar poängen med vackert bladverk. Här finns flera favoriter som alla sprider sig precis som de själva vill. Storklocka (som ibland blir vit och ibland blå), stäppsalvia och fingerborgsblomma. Färg gör mig glad!

torsdag 22 januari 2015

Hjärta i vitt och grönt


Snö! Det var en nästan oväntad form av nederbörd denna vintern. Men den kom faktiskt för någon dag sedan. Och sedan förvann den. Och det var ganska väntat. Ja, ja, jag klarar mig glatt utan snö trots att jag vet att det är många som längtar efter det vita pudret. Nu var det väl egentligen inte snön jag tänkte visa upp utan mitt hjärta! Det är förstås makens svetskonst och detta hjärtat har han lovat ska få bo kvar i trädgården, det ska alltså inte säljas. Vintern till ära pryds det två meter höga hjärtat av en ljusslinga och det gör mig glad varje gång jag kikar ut genom fönstret i mörkret. Fler hjärtan kommer tillverkas i alla möjliga storlekar och säljas under våren och sommaren. Även växtstöd och annat pynt håller på att tillverkas. Det är bara tiden som ska räcka till.



Att ta kort på att lysande hjärta visade sig svårare än vad jag trodde. Jag har bara en vanlig kompaktkamera och jag väljer att skylla på den. Fotografen kan det ju omöjligt vara något fel på. Här har vi i alla fall samma hjärta mot en grönare fond.



Som sagt, jag är ingen vintermänniska. Och det borde inte vara så svårt att förstå när man jämför bilderna och tänker att det är en trädgårdsgalning som ska ta ställning till vad som lockar mest. Men, ja det finns faktiskt ett litet men, jag kan ändå gilla vinterperioden som lite avkoppling från den annars så intensiva våren och sommaren när allt växer så det knakar och man springer runt som en yr höna för att hinna med allt man vill göra i trädgården. Klippa gräs, rensa ogräs, dofta på rosorna, klippa mördarsniglar, vattna, fotografera, flytta växter, köpa nytt. Ja listan kan göras lång. Ni känner igen er?

Men i alla fall. Jag är redo. För våren. Några månader för tidigt...

fredag 16 januari 2015

Finn fem fel?!

2015 och dags för årets första blogginlägg!
 

Nu ska vi leka Finn fem fel! Eller Vem ska bort? Det går också bra!

Julbock, trädgårdsmöbler, långhårig, grön gräsmatta, sol, plusgrader, storm, januari, skott på rosorna, (adventsstjärna i grannens fönster). Ja, det är bara att välja. Personligen tar jag nog bort julbocken, låter trädgårdsmöblerna stå kvar, önskar fler plusgrader och en språngmarsch mot våren! Det där med januari och storm kommer sist på listan, de ska bort helt enkelt!



Julrosorna har blommat i en evighet och sjunger på sista versen men de lyser ändå upp där de står.



Magnolia i vinterskrud i väntan på våren. Bara ordet vår, så hoppfullt!



Och så var det den vintergröna ligustern. Visst är den grön och fin? Eller inte. Jag fattar fortfarande inte riktigt grejen med att kalla den vintergrön jämfört med den andra varianten. Jag vet att det ska innebära att den behåller sin gröna blad längre, men nej, när den inte ens kan behålla sina gröna blad en närmast höst- eller vårlik vinter är det kanske dags för ett nytt namn. Kanske "variationsrik liguster" vore mer passande? Ibland grön, ibland inga blad, periodvis svampsjuk och med varierande växtkraft. Eller så ska jag bara sluta klura på saker som är mindre viktiga här i livet...

Annars då? Jo det finns som sagt en pockande vårlängtan när jag spanar ut över min trädgård (som för övrigt knappt är synlig genom fönster som har varit med om ett antal salta stormar senaste tiden...). Jag har förstått att ni är många som redan ser lökar titta upp ur jorden, här lyser de med sin frånvaro ännu så länge. (De enda synliga lökarna tittar snarare ner än upp, och där finns nog ingen förändring att vänta trots vår i sikte...:)

Några större projekt vad gäller trädgården finns inte i tankarna. Övriga projekt är husmålning och nytt tak, projekt som jag håller mina jordiga fingrar långt ifrån! Jag håller mig på marknivå helt enkelt. Det kliar lite i fingrarna att gå loss med sekatören på allt som ska klippas ner, men nej. Jag har blivit lurad förr. Vintern kan komma i februari. Och stanna till april. Det går jag i och för sig inte med på. Vem som nu ska hantera mitt veto mot det...

Okej, mycket text blev det i årets första inlägg. Och apropå salta stormar måste jag bara avsluta med en liten "förbannelse" över Plopp Saltlakrits. Har ni smakat dem? Jag som hade inbillat mig att de skulle vara väldigt ogoda (äckliga låter så äckligt). Så fel jag hade! Jag smakade och var fast. De är ju underbara! Besvärligt nog kom den upptäckten i samband med en önskan om ett liiite mindre godisintag nu på det nya året. Hmm, ja, ja. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Alla lökar i höstas vara Plantagens fel. Min nuvarande last är såklart Cloettas fel. Det känns bra att det här ligger helt utanför mig själv.

tisdag 18 november 2014

Passion!


Stockholm, Lady of Shalott, Crown Princess Margareta, Aicha och en Magnus.

Och just nu ska vi prata om den där Magnus. Som inte är en solhatt om någon undrar. Inte helt enkel att finna i plantskolan och några sticklingar från mitt exemplar kommer inte på fråga! Men i alla fall. Jag vet att det här är en trädgårdsblogg men det är samtidigt en blogg om passion. Vi har olika passioner, min är till stor del trädgård, min mans är mer träning och äventyr. Vi är inte alltid så bra på att dela varandras passioner men jag vet att mina man anstränger sig för mig och det vill jag göra för honom också. Hans besatthet, förlåt, stora önskan just nu är att vinna en tävling som innebär ett väldans äventyr.

Vill ni hjälpa till och skicka honom till hans livs äventyr (förutom det han är gift med...) kan ni klicka in på Fjällräven Polar och rösta på hans bidrag! Ni kommer direkt till hans bidrag genom att klicka på länken. Jag brukar inte använda bloggen till sånt här fiskande men varför inte? Alla knep är tillåtna när det gäller passion!

onsdag 5 november 2014

Fluff, färgglatt, knoppigt och städat!

 
Som rosa fluffiga nystan! Eden Rose blommar vidare trots novembers intågande. Jag älskar blommornas form, det är så där så man bara vill ta dem i sin hand och hålla dem där.
 
 

Hmm, ja, inte så blommigt kanske men en trädgårdsdetalj så här kring Halloween. Och nej, det är inte min konstnärliga ådra som har kommit fram, den ådran har jag gift mig till.



Cyklamen. För mig är det något sakralt över den, på ett fint sätt.



Inte så färgglatt men det är grönt i alla fall och jag är glad så länge plusgraderna håller i sig.



Här var det färg! Lady of  Shalott som är riktigt mättad i färgen så här på hösten. Låt minusgraderna hålla sig borta en stund till...

 


Tydligen blir löven på avenbokshäcken bruna nerifrån och upp, jag har aldrig tänkt på det så tydligt som det syns här.



Mme Boll.



Julrosorna blommar snart! Det här är min kraftigaste planta och knopparna är rejält stora. Har man tur blommar de en bra bit in på nästa år. Jag tycker att julrosor kan vara lite knepiga, vissa trivs, andra inte. Min största och finaste har jag fått av svärmor. Det blir ingen vidare analys på det:)



Under björken ser det riktigt städat ut. Jag kunde såklart inte låta björkens löv ligga kvar i år heller. Tanken fanns där, men nej, räfsan åkte fram trots att jag vet att det är bra att vänta till våren.



Rozanne. Ja vad ska man säga om henne? Lite knepig i höjd, bredd och spretighet år från år men enormt rikblommande och långblommande är hon i alla fall.



Och så Queen of Sweden, en austinfavorit som jag tycker är en av de lättare att lyckas med.

Det var det. Vi får väl se hur många fler inlägg det blir innan våren. Jag är som bekant inte den flitigaste vinterbloggaren när det gäller min trädgård. Men, man vet aldrig. Jag försvinner inte helt i alla fall.

PS. Det är fortfarande lökrea på Plantagen. Hur jag nu kan veta det...., måste vara något jag har hört, från någon annan som helt nyligen varit där..., igen...

torsdag 23 oktober 2014

Plantagens fel!


Okej, jag är kanske inte bäst på matte men här blev något väldigt fel. Eller väldigt rätt...

Jag hade köpt 40 tulpanlökar och var helt nöjd med det. Jag tänkte att man kan ju förhålla sig lite lugnt till det där med lökar vissa år. Det var så jag tänkte. Fram till det plingade till i mobilen och mejlet förkunnade 50 % på alla lökar på Plantagen. Det går inte att stå emot, faktiskt. Det blev helt enkelt några lökar till. De syns på bilden. Sedan blev det fler lökar, som inte syns på bilden. De kom till efter att jag åkte tillbaka till Plantagen några dagar senare. Jag kunde helt enkelt inte stå emot, igen.

Jag känner mig lite som en lökknarkare och jag är inte helt behandlingsvillig så det får nog bara vara så. Till våren blir det alltså 260 tulpaner och 80 allium som snällt tittar upp om jag har tur. Sedan finns det ju lite gamla lökar som brukar blomma om, så ja, det blir nog en blommig vår även 2015! I tanken har jag fortfarande bara köpt mina 40 första lökar, de jag köpte billigt på ÖoB som syns längst upp till höger.

Ja, jag vet, det är ett stort förnekande i mitt missbruk. Jag vet bara inte riktigt vem jag ska be om ursäkt för det? När allt kommer omkring är det fortfarande Plantagens fel. Så det så!