måndag 12 augusti 2013

Lite blandat...

Jasmina och The President är en vacker kombination tycker jag. De lite yvigare rosengrenarna ovanför Jasmina tillhör en annan ros, Paul´s Himalayan musk. När jag köpte två av den sorten som skulle klättra i mina äppelträd fick jag med en tredje planta gratis från plantskolan eftersom den var knäckt ända nere vid roten. Eftersom jag inte visste om den skulle ta sig chansade jag på att knöla ner den bredvid Jasmina. Det blev bra för nu blommar de vid olika tidpunkter och medan Jasmina är rätt långsamväxande klättrar Paul´s Himalayan musk flera meter på en säsong. Kanske blir det trångt med tiden men den tiden det bekymret!

Vidjehortensian Annabelle. Bollarna blir bara större och större. Tålig, men kan lägga sig platt efter ett slagregn om den inte har något stöd.

Jag har en planta som är några år men denna är ny sedan våren. Mördarsniglarna passade på att festa i sig de flesta av bladen när den var helt nyplanterad men den har ju kommit igen!

 Valdemar är överblommad men ängen blommar på. Det har den gjort sedan i våras!

 Just här är det extra roligt att klippa gräset! Eller inte...

Knotiga stammar mot gatan. Apeln fanns här när vi flyttade hit och jag håller tummarna att den lever länge till även om stammarna verkar lite skadade av sin akrobatik! Köper man ett nytt träd vill man ju att det ska växa helt rakt, men när ett gammalt träd beter sig så här är det bara charmigt! Skumt...

Ni var några som undrade hur många rosor jag planterar tillsammans och jag planterar alltid bara en. Jag vet att det rekommenderas kring bland annat austinrosor att man ska sätta dem tre stycken i en liten triangel men så gör inte jag. Det blir för mycket pengar helt enkelt. Och som ni ser på både Lykkefund, Rosenholm och Valdemar så räcker det gott och väl med en!

10 kommentarer:

  1. Tänk min gamla Apel är lika krokig som din! Grenarna korsar varann och det går absolut inte att göra något åt det, men den växer och verkar må bra så...
    Läste ikapp lite missade inlägg och det ang. hur man kommenterar och vad man visar så är det väl oftast så som du skriver. Jag väljer ofta att INTE lämna någon kommentar när jag inta har något positivt att säga, det är ju egentligen tokigt, men jag vill inte såra och speciellt inte någon jag inte känner med skrivna ord. Skrivna ord upplever jag oftare att folk tar illa vid sig av eftersom man tappar betoningen (förstår du hur jag menar?) När vi kommer till min blogg så tillhör jag väl dem som inte enbart visar de snygga bilderna utan kör med tråkiga planterings kom-i-håg för egen del och alldeles för många bilder. Men min blogg är min trädgårdsdagbok - that´s it!

    Jag skulle gärna vilja se din fina trädgård med egna ögon och tänker ofta när jag är i dina trakter att det hade varit trevligt att ses. Vem vet nån gång kanske "ler"
    Nu ska jag försöka få till mitt inlägg...
    Återstår att se hur det går med det "blink"
    Kram gittan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömde fråga, vad stöttar du Annabelle med? / gittan

      Radera
    2. Till min lite större Annabelle har jag ett rostigt stöd med lite snurrade kanter som fungerar ungefär som de där vanliga gröna som man har att stötta alla möjliga växter med. Stödet spelar inte jättestor roll när det kommer till utseende eftersom bladen helt döljer det hos mig.

      Om du verkligen är i mina trakter så är det väl bara att komma förbi! De bloggare man har hängt med här i några år nu känns ju nästan som vänner man känner!

      kram louise

      kram

      Radera
  2. Den där kombinationen av färger gillar jag verkligen! Den är så romantisk! :-) Och din krokiga apel - snyggt. Önskar att vi hade haft lite gamla träd här också, men de träd vi har har vi satt själva och de har bara femton år på nacken. Gamla äppelträd är väl vackra!
    Och ja, jag förstår att det är "sådär" att klippa gräset där, men vad sjutton - ibland får det estetiska gå före det praktiska. Eller, så gott som alltid, förresten... :-)

    Kram // AH

    SvaraRadera
  3. Snygga knotiga stammar!

    Mina Annabelle-bollar och enorma i år! Som handbollar säkert. På den ena i alla fall. Den som flyttades förra hösten har bara ett par små.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag har kollat genom så många trädgårdsbloggar för att hitta inspiration till vår trädgård.
    Så säger det bara klick när jag kommer in på din blogg.
    SÅ MYCKET INSPIRATION!

    Jag fastnade direkt och har gått genom så många sidor nu att jag är full i huvudet med idéer.
    Jag älskar att du visar före och efter bilder, det ger en så bra blick hur det växer och hur lång tid vissa växter tar.

    Jätte fina planteringar, så många roliga idéer, olika kombinationer.
    Helheten i hela trädgården är fantastisk.
    Har hittat flera stycken rosor i din blogg som jag fastnat för.

    Det är bra och högupplösta bilder och välskrivet som även gör att jag fastnar för din blogg.

    Tack för inspirationen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Elin!

      Vad glad jag blir av det du skriver! Meningen är ju att kunna inspirera andra samtidigt som det är en bra dokumentation att ha för mig själv. Jag föredrar överblicksbilder framför detaljbilder och närbilder av enstaka blommor. Visst kan det också vara fint, men jag personligen tröttnar på det.

      Jag är bara en glad amatör både när det gäller trädgård och fotograferande med en enkel kompaktkamera. Men det kan ju fungera det också! Jag gillar att följa mina egna idéer och inte bara trenderna som råder just för tillfället.

      Louise

      Radera
  5. Håller med; det är jättefint med rosa och lila ihop! Och vidjehortensian är verkligen anslående! Vilka jätteblommor!
    Sen måste jag säga, att er trappa i grässluttningen är såå fin! Vilket jobb det måste ha varit att fixa till den...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  6. Annabelle är en riktig önskeväxt för mig, fattar inte att jag inte skaffat den än! Jag köpte istället en annan hortensia, men i år är blomklasarna kanske en tredjedel så stora som förra året... måste nog se över jorden!
    Så himla fint med de knotiga stammarna på äppelträden!

    SvaraRadera
  7. Är det inte lite lustigt, när man inga större förväntningar har, utan "knölar" ner en extra ros så där som du gjorde, så blir det jättebra! Naturen fixar till det så fint. Det ser väldigt läckert ut!
    Agneta kram

    SvaraRadera