Som rosa fluffiga nystan! Eden Rose blommar vidare trots novembers intågande. Jag älskar blommornas form, det är så där så man bara vill ta dem i sin hand och hålla dem där.
Hmm, ja, inte så blommigt kanske men en trädgårdsdetalj så här kring Halloween. Och nej, det är inte min konstnärliga ådra som har kommit fram, den ådran har jag gift mig till.
Cyklamen. För mig är det något sakralt över den, på ett fint sätt.
Inte så färgglatt men det är grönt i alla fall och jag är glad så länge plusgraderna håller i sig.
Här var det färg! Lady of Shalott som är riktigt mättad i färgen så här på hösten. Låt minusgraderna hålla sig borta en stund till...
Tydligen blir löven på avenbokshäcken bruna nerifrån och upp, jag har aldrig tänkt på det så tydligt som det syns här.
Mme Boll.
Julrosorna blommar snart! Det här är min kraftigaste planta och knopparna är rejält stora. Har man tur blommar de en bra bit in på nästa år. Jag tycker att julrosor kan vara lite knepiga, vissa trivs, andra inte. Min största och finaste har jag fått av svärmor. Det blir ingen vidare analys på det:)
Under björken ser det riktigt städat ut. Jag kunde såklart inte låta björkens löv ligga kvar i år heller. Tanken fanns där, men nej, räfsan åkte fram trots att jag vet att det är bra att vänta till våren.
Rozanne. Ja vad ska man säga om henne? Lite knepig i höjd, bredd och spretighet år från år men enormt rikblommande och långblommande är hon i alla fall.
Och så Queen of Sweden, en austinfavorit som jag tycker är en av de lättare att lyckas med.
Det var det. Vi får väl se hur många fler inlägg det blir innan våren. Jag är som bekant inte den flitigaste vinterbloggaren när det gäller min trädgård. Men, man vet aldrig. Jag försvinner inte helt i alla fall.
PS. Det är fortfarande lökrea på Plantagen. Hur jag nu kan veta det...., måste vara något jag har hört, från någon annan som helt nyligen varit där..., igen...
