Ängen med rostig kant

Några av er kommer kanske i håg mitt höstprojekt förra året som bestod i att ta bort gräsmatta i en slänt och försöka mig på att anlägga en äng. Jag valde bort ängsgräs och sådde bara olika sorters blommor, tror det var runt nio olika sorter.

 

En sort tog helt klart överhand och det var blåklinten som var väl så vacker men det var bara blåklint som syntes i juni! Det var också en ovanligt hög sort så jag var inte helt nöjd. Bara blommor blir svårt i ösregn och stormar märkte jag, det blev liksom ingen stabilitet i det och blommorna la sig raklånga, inte så snyggt.

 

Sagt och gjort slet jag upp all blåklint och även en hel del vallmo efter den hade blommat över. Efter hand såg jag att annat började spira i slänten och nu ser det faktiskt riktigt bra ut för att vara ett år efter sådd. Jag valde att för en månad sedan så i min blomsteräng med en ängsblandning från Pratensis innehållande bra ängsgräs för leriga jordar som vi har. Sådden har tagit sig bra och tanken är att gräset ska ge lite stabilitet och fyllighet i ängen nästa år. Vi får väl se!

 

 

Så här ser slänten ut i dag, ungefär ett år efter sådd.

Så här såg det ut i juni! Ett blåklintshav!

Visst ser det fint ut men det blev bara för mycket av det goda.

Jag har också valt att sätta rostiga plåtkanter på ena sidan ängen för att skärma av mot äppelträden och en rosenhäck av Stanwell perpetual som planterades i våras. Kanterna åkte jag till den lokala plåtslagaren och fixade för 30 kr/metern. De är 19 cm höga och med ett omslag upptill för att inte bli sylvassa. De började rosta efter bara någon vecka och lite regn. De är lagom tjocka för att kunna böja till som man vill. Kanten syns på de översta bilderna.

Så här såg det ut efter förra sommaren när allt gräs var bortgrävt, puh!

Ja det var årets ängsrapport! Fortsättning följer kanske nästa år...